När jag väntade barn för ett år sedan renoverade jag min gamla utdragssäng. Min morfar byggde sängen och både jag, min mamma och min morbror har sovit i den. Efter många år på en dragig vind var den inte vacker, så jag bestämde mig för att ge den en makeover. Hade först tänkt tapetsera i ramarna vid huvud- och fotände men hittade ingen tapet som föll mig i smaken. Däremot föll jag pladask för ett papper jag hittade på Panduro - problemet var att formatet inte stämde med sängen. Efter lite funderande bestämde jag mig för att måla bakgrunden och skära ut blommorna från papperet och använda decoupage för att fästa dem. Sagt och gjort; Färg inhandlades, slipmaskin plockades fram och sedan följde några höggravida dagar med slipdamm upp över öronen. Sängstommen målades vit och den turkosa bakgrundsfärgen målades i ramarna. Sedan slog graviditetshormonerna till! Jag som dittills struttat igenom graviditeten utan andra symptom än en liten kulmage drabbades nu av hormonernas fulla kraft! Sambon hittade mig storgråtandes på golvet när han kom hem från jobbet. Chockad undrade han vad som hade hänt? "Sängen ser ju helt åttital ut" snyftade jag och syftade på den vit/turkosa kombon. Efter många tröstekramar lyckades sambon övertala mig om att i alla fall prova med blommorna också innan jag gav upp, så jag har honom att tacka för att min gamla säng inte slutade som pinnved!
When I was pregnant a year ago I renovated my old bed. My grandfater built the bed and me, my mother and my onkel all slept in it as children. After many years in an attic it had seen better days and I decided to give it a makeover. First I thougt I'd put wallpaper on the foot- and headbord, but I didn't find any wallpaper I liked. But I did fall head over heals for a paper I found at a craft store - the problem was that the format didn't fit the bed. After pondering I decided to paint the background, cut out the flowers and use decoupage. Paint was bought, my sandingmachine was brought out and then followed a couple of days late in the pregnancy covered in sawdust. The bedframe was painted white and the foot and headbord turqoise. Then the pregnancy hormones kicked in! Thus far I had skipped through pregnancy without other symptoms than a growing belly, but now I was struck by the full power of hormones! My boyfriend found me on the floor crying my eyes out when he returned from work. Quite chocked he asked me what had happened? "The bed looks so eighties" I sobbed, meaning the white/turqoise combination. Many hugs and a whole lot of comforting later my boyfriend had managed to convince me to at least try with the flowers before I gave up, so I've got him to thank for the fact that my old bed didn't end up on the fire!
Före:
Efter:
1 kommentar:
Sanslöst sött...och måste ha varit otroligt pilligt!
Skicka en kommentar